OBS!!
Gå gärna in under "projekt" för att se vad som är viktigt att få ner till Ukraina just nu.
Прошу
Ibland kommer en tid i livet när man bara måste göra något..åt något...när man inte kommer undan...när en situation uppstår och landar på ens farstutrappa...när liv och död kommer nära... och man blir tvungen att ta tag i det. Jag har varit god vän med Volodja i snart 30 år. Veckan innan Rysslands invasion den 24 feb 2022 körde han sin fru och döttrar till Polen, och vände därefter tillbaka till östra Ukraina, för att tillsammans med sin son slåss för sitt land. Veckan efter ringde han och bad om hjälp och där började mitt engagemang. Läs gärna mer under Om oss.
Varför, och hur länge?
Vi gör detta först och främst för att vi drivs av att hjälpa de som är våra vänner, vilkas land är i brinnande krig. Att tillmötesgå direkta och konkreta behov på plats. Men också att här hemma ta fram olika hjälpmedel och själva utveckla saker som hjälper dem. Vi drivs också av den orättfärdighet och lagbrott som grundat detta krig. Som har lämlästat Ukraina för generationer framåt, och inte minst för alla de barn som mist en eller båda föräldrarna.
Arbetet kommer att fortsätta drivas efter den dag kriget tar slut. Behoven av att bygga upp Ukraina kommer att vara oändliga, både vad gäller infrastruktur och de människor som ska leva där med sina minnen. Man brukar tala om att det tar 2-3 generationer för att läka de sår som uppstår vid ett så pass omfattande krig.
Vårt arbete riktar sig både mot de civila och mot soldaterna. Geografiskt går vår (din) hjälp till östra Ukraina, ett par mil från nuvarande frontlinje runt Bakhmut. Hjälpen lastas här och lastas av där. Inga mellanhänder. Materielen till soldaterna lastas av i ett magasin som tillhör den brigad vi jobbar gentemot och materielen till de civila lastas av i en församling i samma stad. Fantastiska människor som med sina liv som insats tjänar sitt land på olika sätt. (För deras säkehet och i viss mån vår egen får staden förbli namnlös)
Avlastning utanför Slovyansk "Barnby" utanför Kramatorsk
Det blir aldrig onödigt...