Senaste resan

Förra resan skedde 16 dec 2022. Vintern hade slagit till och behoven av varma kläder och elkraft var mycket stor. Denna gång hade vi stora ekonomiska resurser. Efter att ha lagt lappar i brevlådorna i min bygd så gavs det både pengar och fina kläder, och det stckades strumpor i stugorna.

Från Pennan&Svärdet samlades det in stora belopp och vi kunde, förutom allt som skänkts till civila, köra ner stora mängder ny materiel till soldaterna i de kalla skyttegravarna.

Underkläder, underställ, stickat, vinterjackor, mössor, liggunderlag, vantar, balaklavor, regnkläder mm, förutom elkraftverk och div medicin och teknisk utrustning.

Vi korsar floden Donets på väg mot fronten

Denna gång gick resan hela vägen till östfronten. En otrolig upplevelse att få vara där och få träffa alla fantastiska människor. Som har förlorat så mycket...både hem och vänner och familjemedlemmar, men ändå så orubbliga i sina beslut att göra motstånd. Enorma intryck, både av glädje och sorg som jag säkert bär med mig resten av livet. Strax efter denna bilden togs mötte vi karavaner av provisoriska ambulanser och transportfordon.

Volodja berättade att det var sårade och döda från nattens strider. Upplagda på pickuper och släpvagnar...svårt att glömma.

På eftermiddagen blev det ett kärt återseende med en god vän till Volodja som vi träffade på första resan, överbefälhavaren för Ukrainas västra stridsvagnsstyrkor (utelämnar namn) som nu var placerad vid östfronten. Där och då..den kvällen..skratt och allvar. Vi är 8 km från fronten och kriget hörs hela tiden i bakgrunden. En grupp soldater kommer med bil och berättar att en stridsvagn just slagits ut och att besättningen omkom. Vi håller en snabb provisorisk minnesstund över dem. Alla blundar...jag tjuvkikar..soldater med hjälm och balaklava på bröstet..någon fäller en tår.

"Amen..slava Ukraine"..och sen åker dom tillbaka till frontlinjen. Det var sannerligen mycket vi tog med oss hem..en del sitter kvar än idag.

Nu var det de civilas och barnens tur

Här delas strumpor och annat ut i Bakhmut innan staden senare föll. Bilden i mitten är speciell, någon lämnade denna sovsäck, (gult fodral och blå sovsäck), hemma hos mig. Hoppas du som skänkte den ser och läser detta.

I och utanför Kramatorsk

Vi hade med oss massor av julklappar som skänkts av er alla, koordinerat bl.a. av Julia Ståhl. Tack till er alla, vet och förstå att detta betydde jättemycket för dem.

Vill inte bli sentimental...men deras barndom är borta. En del av barnen i byarna utanför Kramatorsk hade förlorat iaf en av föräldrarna, och då vanligtvis pappan. Kan bara be till Gud att deras hjärta och känsloliv får läkas, och förhoppningsvis få vändas till något starkt i deras liv, att de fria från hat och hämnd en dag får bygga det nya Ukraina, till heder för deras pappor och mammor och övrig släkt som offrat sig för dem. Det här är inte en känslosvammel, det är verklighet.

Vad gäller barnen finns tankar och idéer om att utveckla ett arbete. Återkommer under "Projekt" om detta när det tar form.

Bilder från resan, klicka för att förstora